Tips på extremt lätt träning?🏃‍♀️

Haha... Hej. Jag försökte le på den här bilden först men det...såg ännu värre ut. Det såg lika fejkat ut som det var. Så jag får se ut som jag faktiskt ser ut just nu. Jag ska försöka få ihop ett inlägg här nu, men det kommer bli lite hattigt kanske för jag måste som alltid skriva i omgångar då jag tappar fokus efter några rader samt får mjölksyra i alla inblandade muskler. Så någon röd tråd vet jag inte om det kommer bli... Ni lär ju märka. 

Jag har nu legat i sängen typ tre veckor i streck, varav en vecka hemma hos min underbara syster med familj. Men det som är bra nu är att läkarna tagit tag i mig lite mer ordentligt. Det är mycket som ska göras (och har gjorts) och det finns en plan. Näst på tur står datortomografi av hela buken. Och sen ska det röntgas lite här och var också. Och nya prover. Men hur det än är, så är sanningen den att jag inte riktigt klarar mig själv längre. Sorgligt. I detta nu är jag dock hemma ensam bara för att jag är så jävulskt envis,  (och ÄLSKAR mitt hem) men det är definitivt inte optimalt och det funkar inte i längden. Jag tvättar trosor i en hink, duschar inte utan tvättar mig med tvättlappar, onlinehandlar mat, borstar bara tänderna en gång om dagen, det står äckliga soppåsar i hallen som jag inte orkar gå ner med och disken ska vi inte ens tala om. Har satt en stol där men det hjälper inte för det är armarna som inte orkar.

Suck haha... och jag kan ju inte böja mig pga ryggen. Så allt under höfthöjd... Är en omöjlighet för mig att nå. Vill inte behöva ringa ambulans igen (mer om det sen) pga smärta, sen nu är jag extra försiktigt. Igår åkte min ipad ner under sängen, och gissa vem jag hörde så lägligt i trapphuset som jag utnyttjade?😊 Herr brevbärare 😂 " Du, vänta! Ursäkta, alltså detta låter jätteknäppt men du skulle inte kunna hjälpa mig med en supersnabb sak?"🙈 "Jorå, jorå absolut!" Han skrattade. Jag skämdes. Nåt jääävulskt. Men han satte sig på knä och drog fram min padda... Tack kära postman, you saved my life. Mooonwaaaalk! 

Men det om det. Nu till natten på akuten för två veckor sedan. För er som lyckats missa det så skickade jag in min mobil på lagning för jag hade tappat den och fått sprickor, vilket är det värsta jag vet. Och det här handlade om smärta, inget annat. Jag var lika sjuk som vanligt, men situationen gick plötsligt inte att hantera pga att värken blev så kraftig att jag nästan skrek rakt ut. Hade försökt med allt. Väntat envist. Lagt mig på olika sätt osv. Men så blev det bara värre och jag fick någon typ av adrenalinkick som gjorde att jag kunde ta mig ner till grannen och ringa, eftersom jag inte hade telefon. Det var sent på kvällen  så fick inte tag på någon via Facebook och det gick tydligen inte (varför inte?!) att komma i kontakt med SOS över Internet. Så jag plingade på hos en gubbe som jag visste var snäll och som inte hade hund (annars blir det hus i helvete). Jag fick ringa, från en typ hundra år gammal telefon. Han hjälpte mig öppna porten och hjälpte mig sedan upp till mig igen. När adrenalinet började backa tillbaka fick jag om möjligt ännu ondare och kom sedan inte upp från sängen... Väntade och väntade på att dom skulle komma, tiden har ALDRIG gått så långsamt. Försökte sjunga, tänka på sommar, och GUD vilket lidande. 

Men tillslut kom en tjej och jag hörde "Det är ambulansen!" i hallen. Bra, tänkte jag. Då kan jag släppa efter och sluta andas. Typ. Nämen jag var så slut så ni förstår inte. Jag var knappt pratbar så hon började sätta nål och ge smärtlindring... äntligen. Men först skulle hon bara ta ett blodtryck. Tyvärr. För det visade sig vara för lågt för att ge morfin. Jag började gråta. Jättegråta. Sa att det får vara nog nu. Och hon, ambulanstjejen var nämligen mamma till min systersons bästa kompis haha, så hon gjorde tappra försök att prata om N och L för att jag skulle härda ut medan jag fick en annan spruta och inväntade effekten. Tror det var nån typ av NSAID. I skinkan. Dom var länge hos mig. Typ 45 minuter och försökte smärtlindra mig så pass att vi skulle kunna gå ner till ambulansen. SOS ringde till och med upp och frågade om allt gick bra haha...

Vi kom till sjukhuset tillslut i alla fall. Jag jättesmärtpåverkad. Men det hade ambulanspersonalen informerat om så läkaren kom in till mig direkt faktiskt, efter någon minut bara. Han var dock jätteung och underläkare, inget ont om dom, men dom är väldigt försiktiga. Dom tar hela trappan nerifrån och upp, vilket man såklart SKA göra, men jag försökte säga att jag redan provat Alvedon utan effekt samt fått Voltarenspruta utan effekt och tänkte då att vi skulle spara tid. Men icke. Han skulle börja nerifrån igen. Så jag fick alvedondropp, som för övrigt gick in på typ fem minuter. Ingen effekt. Sen fick jag ligga och vänta några timmar tills han kom tillbaka, då han ordinerade ännu en Voltarenspruta. Ingen effekt. Jag fick vänta ännu en timme. Vid 03.40 kom han in och sa: "Det verkar ju inte som att det hjälper det här så vi får hitta på något annat!" NO SHIT! I TOLD YOU MOTHERFUCKER!! (...tänkte jag, men sa inte.) 04.05 fick jag en Oxynorm (morfintablett) som hade effekt 04.50. Äntligen. Men alltså, denna tablett hade jag kunnat få på en gång - jag dundrade inte in till grannen mitt i natten och ringde 112 för att få hjälp FYRA TIMMAR senare!? 

Men jag vet. Jag vet. Dom måste göra så. Den klassiska smärttrappan. Man börjar alltid nerifrån och går steg för steg uppåt. Men jag tänkte bara att jag ju talat om att jag fått både paracetamol och NSAID utan effekt... Men men. Jag ska inte gnälla mer på det. Jag fick ju hjälp tillslut. Smärtan gav sig typ när jag kom hem, den var riktigt envis. Och det vet jag ju av erfarenhet att svåra smärtor tar längre tid att häva, så därför ska man aldrig "släppa upp" den helt utan ta smärtstillande regelbundet. Dom starka tabletterna ska jag dock undvika att ta om jag inte absolut måste.

Nog om det äventyret. Håller på att styra upp här med fler nycklar och blippar, framför allt till syster, fall (läs: när) jag behöver hjälp igen. Så ja... Och det är FÖRSTA MARS idag!🐛🍀🌿🌼☀️ Välkommen vååår! Vad hände med februari? Jag kan räkna på en hand alla gånger jag varit utanför dörren. Så. Sorgligt. Kommer börja gråta om jag tänker mer på det så jag släpper det. Februari 2019 kommer aldrig mer tillbaka. 😥 FAN JÄVLA IDIOTSJUKA jag har?! Vad VILL den mig?! 

Ööh. Hoppas mars blir bättre. Jag ligger och väntar på sushi nu, hemleverans. Har sparat mycket nu och inte ätit sushi på flera veckor så IDAG blir det surre! Sen ska jag bara vila. Som vanligt. På tal om vila, för ca tre veckor sen provade jag ett litet träningspass, på Youtube 😂 Och alltså jag orkade ju inget så jag sökte på "träning för sjuka" "träning för pensionärer" "träning för jättegamla pensionärer" "träning för svårt sjuka jättegamla pensionärer...." osv osv och TILLSLUT hittade jag ett där jag orkade hänga med. Tjugo minuter långt. Och alltså... Sorgligt. Lite viftande hit och dit med armar och ben. Lite böja och sträcka. Och efter det blev jag ännu ett snäpp sämre. Det var efter det jag åkte hem till min syster och låg där halvdöd i några dagar. Jag blev helt slut. Dagen efter alltså. Precis efter var jag jättetaggad och tänkte att YES! Det kanske är det HÄR kroppen behöver! Träning! Det här passet ska jag köra en gång om dagen! ...men det blev bara en gång. Den dagen. Vet inte om det finns lättare träningspass. "Träning för dig som redan är död", kanske. 

Jag ville bara säga att jag gör mitt bästa och experimenterar lite för att se hur kroppen reagerar av olika saker. Ligger jag i sängen hela dagen kan jag lova att det finns anledning, för alla som känner mig vet att jag HATAR att vila. 

Nu tror jag att jag fick med allt jag ville säga. Kan avslöja att det tog från 9 på morgonen till 16 på eftermiddagen att skriva detta. Jobbigt som fan. Men nu har min sushi kommit så jag ska äta sushi och kolla på Farmen, sen viiiila. 

Puss och kram och glöm inte att vila. När man vilar vilar man och då vilar man rejält. 😘☀️🌼

Ps! Har någon tips på någon typ av träning man kan göra för att på något sätt hålla igång kroppen även fast man är helt utslagen och inte har någon kraft? Skriv gärna ❤