Tappar det

Hej och gott nytt år om jag inte sagt det😊🥂 Det har gått en vecka in på nya året och jag har inte orkat blogga tyvärr... Jag mår verkligen inte alls bra nu, och ni måste vara lika kräk-trötta på att höra det som jag är på att berätta det. Suck... Mitt kropp vill för fasen inte bära upp mig! Jag försökte städa igår och det tog mig hela dagen, från 10-19 för att jag var tvungen att sätta mig så ofta då benen började skaka och värka och FUCKA. Ööööööh. Jag har varit in på akuten också, tror det var på nyårsdagen eller dagen efter, allt var bara som en dimma. Jag hade tagit mig till sängen och låg där ett tag och mådde så dåligt som jag brukar må när det är som värst. Försökte tänka på trevliga saker. Sen kunde jag inte komma upp och orkade inte lyfta huvudet och då ringde jag mamma och sa: "Jag tror att jag behöver hjälp..."

Vi pratade lite och jag ringde 1177 men dom visste inte vad dom skulle säga så jag la på och lät kroppen göra vad den ville med mig, eller hur man nu ska säga. Jag hörde att telefonen ringde men orkade inte svara, hörde att det ringde på dörren men orkade inte öppna. Men det var T, min systers kille, som kom för att hjälpa mig. Jag hörde allt han sa och ville säga "ta dig vad du vill i köket" (😂) men fick inte fram nåt mer än mummel. Och såklart trodde alla att jag tagit nåt, även ambulansen som kom med buller och bång. Och jag förstår det, för det ser verkligen exakt ut så! Beteendet är läskigt liknande. Helt borta, men ändå glad, famlar efter saker, svarar dåligt men ändå bestämt. Jag ville skrika "MEN FÖR FAN JAG HAR INTE TAGIT NÅT, DET ÄR SÅ HÄR MITT LIV SER UT NU, JAG MÅR SÅ HÄR DÅLIGT!" Men... Det som kom fram var typ "ge fan i dropp jag kissar på mig" och "räkna inte ner så jävla fort" - vilket låter mer som en påverkad person. 

Jag låg i alla fall och stirrade på akuten till 04.30. Var absolut tvungen till dropp efter dropp pga lågt blodtryck och lågt blodsocker, men när jag var stabil var det bara att vandra ut i stormen som var. Piggare - men mådde nästan ännu sämre än innan jag kom in. Men men. Stort tack till världens bästa T som alltid ställer upp och räddar mig i alla, alla, ALLA lägen❤

Så ja. Hur ska jag knyta ihop den här säcken nu då... Jag har plockat bort julen, köpt lite tulpaner och varit till frissan. Allt för att göra min utsida och omgivning så fin som möjligt då insidan brakar mer och mer. Fan alltså! Jag fyller 29, och blir för fan fysiskt och psykiskt NEDBRUTEN av att diska och duscha?!?! Förlåt, jag håller på att tappa det nu känner jag. Sen kan jag säga så här också, att det är när jag är som gladast och LÅTER som piggast som jag mår som sämst, för jag blir rädd och försöker förneka det. Jag - kroppen: 1-0. Fast egentligen är det 0-1 för just nu har den fan tagit makten totalt. Jag försökte stå på ett ben igår och dra på mig byxorna och jag vrålade rakt ut för att det gjorde så ont och vägrade sätta mig. 

Åh, vad skönt. Nu har jag ventilerat lite. Eller mycket. Jag och min älskade fina kropp som sviker mig totalt ska försöka sova nu. Jag vill bara poängtera att jag gör mitt allra bästa av varje dag och gör bara saker som är bra för mig. För även om jag säger hundra tusen gånger per dag att jag tänker ge upp så tänker jag inte göra det. Klart slut. 

Ps: Det går ju ändå framåt, lite, jag utreds på Hematologen (blodsjukdomar) och mitt blod är just nu i Uppsala på Akademiska på analys. Så det är vad jag väntar på nu, och det kunde ta flera veckor dessvärre... Puss och kram skumbanan 😊