Ingen plan 🤯🤯🤯

Mvh  🎧Full panik och noll procent fakta. 

Hej kära ni! Jag har ingen som helst koll på när jag skrev senast, men det var inte igår, det är jag säker på. Mina dagar flyter ihop, jag sover jätte-idiot-dåligt på nätterna och när jag väl somnar vill jag ju sova ut. Såklart. Vilket har resulterat i att jag ibland somnar 06 och vaknar 14 osv. Har provat ställa klockan svintidigt för att liksom bryta den onda cirkeln men jag somnar ändå inte. Jag ligger och vrider mig tills jag somnar av utmattning, typ. Och någon gång på dygnet måste jag ju sova så... Ja. Jag vet inte. Det om det. 

Min läkare ringde igår och sa att DTn buk/thorax såg... (trumvirvel...) bra ut. Happ. Bröstkorg och mage är ju onekligen en väldigt central och viktig del av kroppen så... Om det området fungerar felfritt har jag inte mycket mer att säga. Men vadå ska jag bara lägga mig nu då? Tacka för hjälpen med undersökningarna och sen var det bara synd för mig att det inte visade nåt? Jag mår ju för fan exakt lika dåligt som för 253 dagar sedan. Alltså sedan 1:a augusti 2018. Vad i hela helvete ska jag göra nu?! Alltså jag börjar MER än gärna jobba men då måste jag ha med mig en madrass så att jag kan lägga mig och vila var femte minut. Om jag ens kommer upp. Förstår ni, jag VILL SÅ GÄRNA, jag är så glad och taggad och mår bättre än någonsin psykiskt, men kroppen håller inte upp mig. Benen viker sig, händerna skakar, benet och magen värker. Huden luktar surt, jag har konstig smak i munnen, urinen är grumlig, jag får blåmärken överallt, jag samlar på mig vätska, jag har yrsel och är så svag i händerna vissa dagar att jag inte klarar att vrida ur disktrasan. Men jag är ändå helt jävla frisk. 

Ursäkta språket men jag är helt mållös. Orkar inte ens vara arg. För jag är så glad. Blev ännu gladare nu en vecka efter att jag tog ut p-staven, tror den drog ner humöret. Det är vår, nysopad asfalt, vårblommor. Jag struntade i att jag mådde jättedåligt idag, tog på mig vårjackan, vårskorna och gick ut genom dörren med en pirrig känsla i kroppen. Halvvägs nedför trappan stannade jag. Yrseln kom, kallsvetten gjorde så att jag tappade mitt hårda grepp runt ledstången och stjärnor i regnbågens alla färger flög i luften. Det gick inte. Idag heller.

Drog ner persiennerna, låtsades att det var dåligt väder, grät hysteriskt tre minuter och sen torkade jag bort tårarna och satte på en film istället. 

Vafan händer nu? Vi hade en plan, och den har nu nått sitt slut. Och det finns ingen ny. Och även om det fanns det, vafan skulle det vara? Den som lever får väl se. Puss och godnatt, imorrn kommer ny poddajävel!